Och där kom den morbida sidan av mig fram i bloggen...
Men är det inte något konstigt vackert över överkörda djur? När jag var liten fick jag alltid höra att man aldrig skulle röra döda djur som låg på marken eftersom man kan få sjukdomar. Ändå kunde jag aldrig låta bli att facinerat, försiktigt gå fram och lyfta upp livlösa småfåglar i mina kupade händer, klappa försiktigt och hoppas så innerligt att det lilla fågelhjärtat skulle börja slå igen. Döden behöver inte alltid vara hemsk, den kan vara himla vacker också, på sitt egna, speciella vis.