Where is my mind?
Förkylningen måste ha satt sig i hjärnan eller nåt. Igår kom jag på den briljanta idén att tvätta Hectors filt med mina kläder, för att spara tid och plats. Det resulterade i att min favvokofta nu är full av hundhår som liksom flätat ihop sig i tyget. Kommer nog aldrig att få bort det men vem vet, det kanske blir extra varm kofta då!
Idag har jag inte heller huvudet med mig. I mataffären fick jag balsam över hela skon iom att nån pillat bort underdelen av flaskan. Såg ut som att jag fått nåt slags sekret över hela min fot. Fräscht! Sen vid kassan bad kassörskan om att få se leg när hon skulle slå in energidrycken. (Det är 15-års gräns och jag är 24!) Då kunde jag inte hålla mig utan fick värsta fnissattacken. 14, ser jag ut som 14!? Herregud! Jag längtar till den dagen jag kan ta det som en komplimang att jag ser ut att vara 10 år yngre, typ om 20 år eller nåt. Justja, jag glömde hårfärgen jag köpte också så nu måste jag gå tillbaks och se om den ligger kvar eller att kassörskan har lagt undan den.
Jag längtar tills jag blir frisk, när kroppen fungerar ordentligt så att jag kan prata och höra normalt. Så jag kan tänka och fungera.
Idag har jag inte heller huvudet med mig. I mataffären fick jag balsam över hela skon iom att nån pillat bort underdelen av flaskan. Såg ut som att jag fått nåt slags sekret över hela min fot. Fräscht! Sen vid kassan bad kassörskan om att få se leg när hon skulle slå in energidrycken. (Det är 15-års gräns och jag är 24!) Då kunde jag inte hålla mig utan fick värsta fnissattacken. 14, ser jag ut som 14!? Herregud! Jag längtar till den dagen jag kan ta det som en komplimang att jag ser ut att vara 10 år yngre, typ om 20 år eller nåt. Justja, jag glömde hårfärgen jag köpte också så nu måste jag gå tillbaks och se om den ligger kvar eller att kassörskan har lagt undan den.
Jag längtar tills jag blir frisk, när kroppen fungerar ordentligt så att jag kan prata och höra normalt. Så jag kan tänka och fungera.
Hundar, hundar, hundar!
Hector på landet i somras.
Fick höra en sån himla trist sak av mamma idag. Hennes killes bekanta har en foxterrier som var tvungen att avlivas för ett tag sen. I och med att Patrik har djurvårdsutbildning och stort intresse för djur, hundpsykologi etc har jag lärt mig en massa, så mamma berättade om problemen med hunden och frågade om det var rätt att avliva hunden. Självklart var det inte rätt! Om det jag fick höra stämmer så var problemet att ägarna flyttat och hunden tog sin chans att bli mer och mer dominant. Dessutom verkade den ganska osäker. Om ägarna bara fått rådet av veterinären att gå en kurs eller få hjälp av någon professionell hade de inte varit tvungna att ta bort en familjemedlem!
Jag utser inte mig själv som nån hundexpert, verkligen inte, men i och med att vi planerar att köpa en till hund har jag pluggat så himla mycket hundpsykologi. Allt från hur vargflockar fungerar till hur man tyder hundens kroppsspråk. Sätter lite hobbydiagnoser på hundarna i området och får se att det mesta stämmer. Det finns folk i området som köper brukshundar och tror att de ska fungera som sällskapshundar enbart. Hallå, är det ingen som pluggar på om hundrasen innan de köper en? Jag skulle gärna vilja ha en rottis, men den känns lite för stor och stark för mig just nu, har inte orken att motionera flera timmar om dagen och dessutom ge den en massa mental stimulans. Varför läser inte folk på om hunden de tänker skaffa? Det jag är ute efter är en hundras som är barnvänlig i och med att vi tänker skaffa barn i framtiden. Den ska tycka om att vara med överallt, lättskött päls, inte för skällig, orkar hänga med på långa skogspromenader eller joggingturer men som inte behöver eller vill ta flera timmars promenad när det regnar eller är svinkallt ute. Dessutom måste den passa bra med Hector, inte ha några typiska sjukdomsproblem och eventuellt tycka att det kan vara kul med agility eller lydnad. Därför har vi bestämt oss - en staffe får det bli!
Så nu när jag fyllde år för några dagar sen fick jag ett presentkort där det stod att en av de planerade valparna som jag så gärna vill ha kan bli min! Enda "kruxet" är att många kennlar ser det som nåt negativt att man bor i förorten och är unga, rädda för att man skaffar hunden av helt fel anledning. Men jag tror att det kommer att gå bra så fort vi får träffas och de får se att vi vill ha en till familjemedlem, en till lillgris att älska och inte en "kamphund". Det vore så synd om vi inte skulle kunna köpa en valp från dom. Har letat efter den perfekta kenneln i evigheter men ingen har känts riktigt hundra förrän nu. Riktigt vackra, friska och mentalt stabila hundar som passar i familjer. Så i helgen ska vi bege oss till Svenska mässan för att kika på staffar, snacka med Svenska Staffordshire Bullterrier-klubben och förhoppningsvis kommer kenneln att vara där och ställa ut några av deras hundar. Spännande!
Nyår!
Åh va skönt det var att komma från stan över nyår! Istället för att hoppa i ett tight fodral och höga klackar fick det bli termobyxor och rejäla kängor! Skotträdd hund och raketer kändes inte som den bästa kombinationen så svärföräldrarna, hjärtat, lillgrisen och jag packade ner massa gott, varma kläder och värmemadrasser och for till landet istället. Kan vara bästa nyårsafton någonsin! Att bara chilla i soffan med massa gott, mysiga människor, lite alkohol för att hålla värmen och njuta av tystnaden.
Mitt 2011!
Vad gjorde du 2011 som du aldrig gjort förut?
Vad skulle du vilja ha 2012 som du saknade 2011?
Lite mer energi att lägga på min fotoverksamhet. Men det kommer väl iom att jag börjar bli frisk från min sjukdom nu. Bättre väder vore ganska gött också!
Vilket datum från 2011 kommer du minnas, och varför?
4 mars. Dagen då jag och Patrik flyttade ihop!
Vad var ditt största misslyckande?
Att jag kanske inte vågade satsa helhjärtat på vissa saker som jag velat. Men ändå, det jag inte gjort detta år kan jag göra nästa!
Bästa köpet?
Förhoppningsvis min nya dator som är på väg hem till mig! Annars alla fina möbler till lägenheten.
Var tog det mesta av dina pengar vägen?
Förutom hyra och räkningar så är det nog hela min fotostudio. Alla bakgrunder, blixtar och softboxar samt kameratillbehör.
Vad gjorde dig jätte, jätte, jätte exalterad?
Flytten till GBG, när jag fick veta att jag skulle få jobba under filminspelningar, när jag fick erbjudandet att fota dvd-omslag och filmaffish under en annan filminspelning, när babe och jag bestämde oss för att åka till Köping över julen och självklart chocken när jag fick en hundvalp i födelsedagspresent!
Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2011?
LMFAO - I'm sexy and I know it, Thomas Stenström - Desamma och Timbuktu - Resten av ditt liv, vad jag kommer på just nu.
Bästa musikaliska upptäckten?
Säkert fler än vad jag minns, men Adele och Den svenska björnstammen.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jättemycket gladare!
Vad önskar du att du hade gjort mer av?
Fotat kanske, som vanligt. Och liksom gjort mer, trots att jag inte mådde så bra emellanåt.
Vad önskar du att du hade gjort mindre av?
Oroat mig, som vanligt där också. Allting löser sig alltid.
Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Firade med tvårätters hemma med hjärtat och lillgrisen. Hade firat i förväg med familjen hemma.
Hur firade du jul?
Hos pappa med hela familjen utom storebror. Var en riktigt mysig julafton!
Blev du kär under 2011?
Jag var ju redan kär under 2010 men jag kanske blev lite mer kär, hehe!
Favorit TV-program?
Grimm och Dexter! Vem vet mest kollades det ganska mycket på också.
Bästa filmen?
Taken, Despicable me och The help.
Vem saknade du?
Min bror saknade jag så mycket att det gjorde ont i hela mig emellanåt. Självklart saknade jag resten av familjen också, men vi kunde ju i alla fall hälsa på varandra när saknaden gjorde för ont.
Vem var den bästa nya personen du träffade?
Alla jobbarkompisar under Johan Falk, Team plats i mitt hjärta! Extra stor plats till Lisa! Var också mysigt att komma närmre Patriks vänner. Att både kunna driva med varandra och prata om jobbiga saker.
Berätta om en värdefull läxa du lärde dig 2011.
Att stå upp för mig själv! Att svensk sjukvård egentligen är piss och man måste tjata, tjata, tjata för att få den hjälpen man behöver.
Har du några planer inför 2012?
Ska hämta en staffe-valp i april om parningen går som det ska! Sen hoppas jag att sis och brorsan kommer hit någon/några veckor i sommar. Annars tar jag allt som det kommer.
Vad gör du på nyår?
Jag och Patrik åker med svärföräldrarna till landet och firar ute i ingenstans. Mest för hundens skull så han ska slippa vara rädd, men tycker det ska bli riktigt skönt att bara åka iväg, chilla och äta god mat och goda bakverk!
Nyårslöfte?
Jag ger aldrig några nyårslöften. Däremot ska jag försöka fota mer, släpa med mig kameran.
När sjukvården är allt annat än vad den borde vara.
Efter en sjukhusvistelse är jag tillbaks igen!
Till läkaren på akuten som skickade hem mig i somras med ordinationen att ta åtta alvedon tills värken går över - du kanske ska fundera på att ta ett lite lättare jobb som du faktiskt förstår! Och till de snobbiga sköterskorna som diskuterade högljutt i korridoren utanför min sal om hur jobbigt det var att jag stannade kvar över natten; well, två specialistläkare, varav en som utfört operationen kan väl inte ha fel? Jag ville inte stanna kvar egentligen men efter ett långt samtal med mina läkare lät jag dom bestämma.
Aldrig, aldrig mer Östra Sjukhuset i Göteborg! I alla fall inte den avdelningen!
Så nu ligger jag hemma och kan knappt röra mig. Drömmer om fotograferingar, äter onyttigheter och tar en paus från allt fotojobb tills efter jul.
Jul på Liseberg!
Åh vad jag redan saknar lillsis! En vecka med massa bus, shopping, filmmaraton, lek i studion, chill och besök på Liseberg. Det är fantastiskt vad en människa kan göra en lycklig. Även om vi inte alltid kommer överrens, har väldigt olika åsikter om mycket och är ganska olika som personer så har vi alltid skitkul ihop!
Eftersom hon var här på besök fick hon bestämma vad vi skulle göra under helgen. Besök på Liseberg var ett måste. Kanderat äpple var tydligen också ett måste trots att hon inte tycker om äpplen, men "bara för att". Är man på julmarknad på Liseberg måste man dricka varm choklad och äta kanderade äpplen även om man inte är så förtjust.
I'm back and then I'm gone.
Okej, det gick inte så bra det här med bloggandet. Men jag lovar att jag har ganska bra anledningar. Typ att lillasyster har varit här ett par dagar och vi har haft väldigt fullt upp med filmmaraton, julshopping, jul på Liseberg, etc. Sen har jag inte mått helt prima heller och hur kul är det att läsa om nån som bara klagar. Har en del nya projekt på gång också som kommer att ta en massa tid och energi men i slutändan förhoppingsvis bli både en riktig bomb och ruskigt bra!
Nu vet inte jag riktigt vilka som läser här, men måste berätta och tipsa om nåt helt grymt! Patrik, min bror, som driver gatubarn.nu och dumptees.com vann den 30 november Weledastipendiet (länk) och igår vann han Drankarna Västmanland (länk)!! En ny stjärna på klädmärkeshimlen med andra ord! Och hur poppis har inte klädmärket redan blivit!? Folk som redan förbeställt tishor trots att siten inte är helt klar. Grymt jobbat Patrik!
Tältfäst i Högenhult!
I would fly to the moon and back if you be... If you be my baby.
Fullmåne @ Högenhult/Berg 110717
Inte direkt perfekt kvalité men hey, första gången jag provar att fota månen.
Landet.
571 foton att gå igenom, jäy!!
Den där känslan...
När allt är perfekt.
Nystädat hem, smutstvätten väller över korgen men äh, det tar vi imorgon. Beställer pizza bara för att man inte orkar 1. gå och handla mat 2. laga mat 3. diska. Mys i sängen, gosa med hunden, ta en till öl och slå sig ner i soffan fjäderlätt utan några bekymmer i huvudet.
Jag tog en veckas ledighet. Inte bara från fotojobb och annat jobb utan en veckas ledighet från livet. Från vardagen, stressen, storstaden, vardagsångesten och alla måsten. Åkte iväg till landet med sambon och hans familj. Firade midsommar, blev väldigt på lyset men det gjorde ingenting, badat i sjön, letat grodungar på gräsmattan, läst en massa, tagit en öl när jag känner för det oavsett tid på dygnet. Druckit vin, blivit pirrig i magen och hjärtat. Fått allergichock och bonnbränna, tagit en spontantripp till Ullared, lyssnat på sommarpratare, varit ensam med hunden i den stora stugan mitt ute i ingenstans där det även verkar spöka även om jag inte riktigt tror på sånt. Med andra ord har vi bara levt. Tagit det lugnt. Livet på landet gör en gott.
Nu: tillbaks i stan och om några veckor kommer mitt finaste hjärta och hennes hjärta till oss. Nästan som sommarbarn. Jag önskar mig fint väder, solvarma jordgubbar, fnitter, picknick i Slottsskogen, Universeum, en tur på havet och sjögräs som klibbar sig fast så där äckligt mellan tårna men man kan ändå inte låta bli att gilla det lite.
Nytt!
Designerna är skickade till tryckeriet, nu är det bara att vänta på de 100 första visitkorten! Tanken är att det ska bli flera olika designer på framsidan men vill kolla av så att testkorten håller måttet. Pillade ihop visitkort till käre sambon också. Typ tio minuter i photoshop, men det funkar nog!
Och så är ju hemsidan äntligen klar! En massa blått blir det! Nu är det länkar och prisinfo som ska uppdateras lite sen tror jag att vi är klara va? Känns så jäkla sweet!
Sjukaste frieriet!
Snart sommar!
Vilket väder! Runt 20 grader och strålande sol. Snart sommar, snart!
Och vilken mysig dag vi har haft! Egentligen har vi inte gjort så mycket, handlat, ätit pannkakor, lyssnat på gamla sommarplågor, legat i soffan och bara larvat oss och varit ute på picknick. Älskar såna här softa dagar när allt är perfekt. Allt känns så självklart, det är så här livet ska kännas. Okomplicerat.
Jag lyser med min frånvaro.
Bild från 25 april 2011.
Mycket har hänt de senaste veckorna. Filminspelning, sangria med supergoa människor, en massa sjukdomar, möten hit och dit och provtagningar.
Inspelningen gick bra trots att jag var lite nervös och att chefen hade skrämt upp mig dagen innan. Efter ett tag kom jag in i jobbet och efter halva dagen flöt det på. Allra bäst är alla fina människor jag jobbar med. Kanske är det så att Göteborgare är generellt mycket trevligare än Köpingsfolk? Inte lika stroppiga och uppstoppade utan lite mer avslappnade. Inga småstadskomplex. I måndags var vi ut och käkade och avslutade eftermiddagen/kvällen med två kannor sangria. Var skönt att komma ut efter att ha legat hemma och mått piss av penicillinkuren. Dagen efter hade jag nästan kramp i mungiporna, fan va skönt det är att umgås med folk som har samma sjuka/äckliga humor som en själv. Önskar bara att jag inte vore så himla blyg när jag träffar nya människor. Jag vet att det släpper efter ett tag, men ändå.
Efter rundorna till vårdcentraler och akuten trodde jag att allt skit skulle vara över. Äntligen frisk efter kuren. Men icke. Efter att ha vaknat upp i panik och helt igentäppta luftvägar blev det ytterligare en sväng till läkaren. Läkaren som gissar på att det kan vara pälsallergi, kvalster, damm eller pollen. Två rör blod senare kom jag hem med en inhalator och nu är det bara att vänta på kallelsen till spirometri och provsvaren.
Nu: dricka upp det sista av ölen, sen läggdags. Imorgon: två 25-årsfiranden och bowling om jag inte ligger hemma och självdör av värken i magen. Den som lever får se! Hehe.
Mys på påskafton.
Mys hos svärföräldrarna med påskmat, grillat, 20 graders värme, lek med fisheye-effekten på nya kameran och dagen till ära hade jag klänning! (Jag lyckas alltid se ut som en transvestit i klänning annars.) Vår i Göteborg ♥
Love is friendship set on fire.
I love us!
Att förlora en del av sig själv.
Jag minns första gången jag fick syn på Sigge. Jag hade bestämt mig för att köpa ett marsvin efter att ha tagit hand om en annan familjs marsvin. Mamma följde med mig till zooaffären i stan för att kika. Direkt när vi kom in i pälsdjursrummet sprang alla ungarna iväg och gömde sig men när vi kom närmre buren var det en liten parvel som försiktigt närmade sig oss. En nästan helvit marsvinsunge med en ljusbrun fläck och lustig virvel i pannan som gjorde att luggen hängde ner över ögonen. Han lyfte på huvudet för att känna våra dofter, se vilka vi var. Sen gick han nyfiket närmare till gallret. Han sprang runt, kliade sig på nosen och kom tillbaks till oss. Han var som en hundvalp som hoppar och gör konster och nästan desperat skriker "välj mig, ta med mig hem, jag lovar att vi kommer att bli världens bästa vänner!" Och det blev vi.
När jag har haft de absolut jobbigaste perioderna i mitt liv har han funnits där. När jag tog ut honom ur buren var det som att han visste att jag var ledsen och hans uppgift att trösta mig, slicka mina tårar och kuttra. När jag var glad spelade jag Håkan Hellström ur min gamla stereo. Jag dansade på golvet och Sigge studsade runt i buren av glädje. Kom igen Lena var hans favoritlåt. När jag spelade den kunde han skutta runt på golvet och springa som en tok över mitt sovrumsgolv. Runt, runt, runt, runt. Fortare, fortare. Skutt.
Och sen alla gånger vi ätit tillsammans, speciellt när jag flyttade hemifrån och det kändes så tragiskt att äta middag ensam. Pannkakor med sylt på en delad tallrik på golvet. Jag kommer inte heller glömma dom gångerna vi legat i sängen och kollat på tv. Han brukade alltid buffa runt täcket med huvudet, lägga sig mellan mina bröst och gäspa stort. Kolla till på teven och sen somna. Han var alltid så varm och mysig.
I tisdags låg han helt utslagen i buren, i onsdags fick jag lov att tvångsmata honom med fruktpuré i spruta eftersom han varken åt eller drack. Dom dagarna var jag helt paralyserad. Jag tittade på tv men uppfattade inte vad som hände eller vad som sades. Tänkte på Sigge, han måste klara sig, han får inte dö ifrån mig! Men jag tog beslutet ändå på onsdagskvällen, blir han inte bättre måste jag åka till djurakuten och låta honom få somna in. Sjukdomar kan man bota men när kroppen lägger av på grund av ålder finns det inte mycket att göra. Igår var han ännu värre och ryckte i hela kroppen. Jag bäddade ordning i soffan, tog fram bomullsrondeller och vatten. När jag skulle ta upp honom trodde jag han dött. Svepte in honom i en filt och la oss i soffan där han tog sitt sista andetag. Samtidigt han tog sitt sista andetag dog en del av mig.
6½ fina år fick vi och jag är så himla tacksam över att han levt så länge och aldrig varit sjuk i hela sitt liv. Men fan vad det gör ont! Alla som träffat/kände Sigge har fått tårar i ögonen eller börjat gråta när jag berättat. Sån personlighet, så jäkla fin och underbar han var på alla sätt! Och nej, han var inte bara ett litet marsvin, han var så himla mycket mer än så.
På sistone...
Det känns som att tiden går så hemskt sakta ibland medan den då och då rusar iväg.
Var ut i lördags och träffade lite härligt folk. Kunde gå ut och röka runt 22-tiden i bara linne på överkroppen utan att frysa när det var någorlunda vindstilla: snart vår, snart! Apropå vår fick jag reda på att träden här utanför tydligen är körsbärsträd vilket får avtryckarfingret att nästan pirra. Jag måste fota mer, hitta inspirationen, hitta tillbaks till den där pirriga känslan. Passionen för foto.
Har startat ett ganska stort projekt med mina framkallade foton, ett album för varje år. Tar lite tid eftersom jag valt album utan plastfickor, som man själv klistrar upp fotona i. Lite skavsår på fingrarna av Dymon, men det är det värt. Lite fler foton ska framkallas, sen kan jag göra klart alla. Så jäkla skönt när det är organiserat och inte ett enda stort kaos när fotona väller över i en alldeles för liten kartong.
Sen är vi ju också snart klara med det mesta i lägenheten. Måla stora sovrummet, snickerier och fondväggen i vardagsrummet. Jag längtar tills allt det är klart. När alla möbler är inhandlade och vårat hem är klart.
Ödlan, Frank-Ludde och Hector.
Några av våra fina husdjur. Så jäkla härligt det är att komma hem till alla sötnosar efter en riktig shoppingtur. Antennkablar, klips, fotoalbum, skruvdragare etc. Nu kan vi äntligen fortsätta här hemma!
