Jag gör kvällens sjätte kopp té, drar för gardinerna och säger godnatt till Sigge. Det som egentligen inte måste göras men som jag ser som ett måste får vänta till en annan dag.

Det är som att jag har fått en ny syn på livet. Mycket är tack vare min fina pojkvän som påminner mig om att ta det lugnt. När jag går längs korridorerna på akuten och hjärtintensiven undrar jag inte om jag kommer att hamna där någon dag utan snarare när hjärtat lägger av. Det sägs att man kan dö av stress. Det påverkar hjärtat och man kolar vippen om nu inte hjärtat skulle vara starkt nog att slå några extra slag. Vi viftar bort det ungefär som texten på cigarettpaketen. Rökning dödar läser vi medan vi fipplar upp förpackningen för att tända ett bloss.

Imorgon har jag visning av lägenheten. Tanken var att pedantstäda, det vill säga att dammsuga, damma, torka golv, göra rent lister, tvätta (handdukar, gardiner och kökshanddukar), bädda rent, tvätta fönster etc. Visst hör det till att man snyggar till lite om man får besök men egentligen är nya hyresgästerna inte här för att inspektera min städning utan snarare för att se planlösning, tapetval och höra om området. Vad gör det om det är lite maskara på MIN handduk, vad spelar det för roll om sängkläderna inte luktar nytvättat? Jag tror knappast att dom ber om att få provligga min säng eller att ta en dusch. Så dum man är med alla måsten, den där oroskänslan som infinner sig i bröstet och hugger till. Måste måste måste måste. Den som får lägenheten får den i perfekt städat skick, för det måste jag se till enligt avtalet med hyresbolaget. Eller nej, det måste jag egentligen inte. Jag bör. Jag kan strunta i det och få en räkning från ett städbolag några veckor efter utflytt. Den måste jag inte betala, men bör om jag inte vill få KronKalle på mig.

Så jävla skönt det är när man börjar tänka så här! Det är inte många saker vi måste göra. Det finns saker vi bör eller vill göra. Måsten är påhitt skapade av oss. Vi måste inte jobba egentligen, vi kan alla gå på bidrag. Vill vi det? Föräldrar bör ta hand om sina barn, men om de inte vill så finns socialen.


Dags att borsta tänderna och hoppa i sängs. Inte för att jag måste upp till jobbet imorgon utan för att jag vill.

Det är lite sjukt. Varje gång jag träffar Patrik blir jag som en fnittrig liten tjej med fjärilar i magen. Liksom nykär om och om igen. Idag när jag städade inför besiktningen som är imorgon var jag helt slut att jag nästan började gråta. Så mycket som ska rensas, sorteras, skänkas och packas. Kaos. Bara tanken på femte mars, när vi fyttar in till oss, fick mig att bli så mycket gladare att jag viftade bort alla negativa tankar och fortsatte.

Men jag fattar fortfarande inte att jag gör det här. Ny stad, nytt liv. Amor vincit omnia, baby.


I övermorgon har jag visning för ev nya hyresgäster, imorgon kommer besiktningsmannen och imorgon är det även dags att ge blod igen. Lyckorus, som vanligt! Det värsta är bara när hälsoformuläret ska fyllas i. Jag blir liksom så fruktansvärt nervös. "Fråga 3: Är du man som har haft sexuellt umgänge med en annan man?" Ehh har jag haft sex med en man, är jag man? Vem är man? Känns lite småpinigt när det tar så lång tid att kryssa för en fråga.

I ungefär två månader har jag planerat mitt hjärtas födelsedagsfirande. Eftersom han fyllde på en söndag och jag var tvungen att åka hem igen den dagen fick det bli ett lite tidigare firande. Och han visste ingenting vad vi skulle göra förrän vi gick mot bussen. Heldag på universeum, lunch på Burger King, där jag då berättade att vi skulle inte hem igen utan spendera natten på Hotell Novotel. Och vilket fint hotell det var då! Var så mysigt att stå där vid fönstret och titta ut över hamnen och skåla med mousserat. Bubbelbad, middag på Carnegie Kaj och sedan spenderades resten av kvällen i sängen med en massa godis, läsk och frågespelet Intim. Jag älskar oss!

---

Kontakta mig på [email protected] eller via kontaktformuläret på hemsidan. Klicka här för att komma till prislistan med ordinarie priser!