2012-01-27


Från senaste plåtningen med Lisa!

Lite ovant att fota avklätt men någon gång ska man ju göra det också! Känner mig jävligt på G nu, fotouppdrag börjar rulla in och framför allt börjar inspirationen komma tillbaks! Har så många fotoidéer att jag blir galen! Några går att fota i studio men vill ha vår med fina utomhusmiljöer. Sommaren eller våren, kan ni inte komma snart?

Where is my mind?

Förkylningen måste ha satt sig i hjärnan eller nåt. Igår kom jag på den briljanta idén att tvätta Hectors filt med mina kläder, för att spara tid och plats. Det resulterade i att min favvokofta nu är full av hundhår som liksom flätat ihop sig i tyget. Kommer nog aldrig att få bort det men vem vet, det kanske blir extra varm kofta då!

Idag har jag inte heller huvudet med mig. I mataffären fick jag balsam över hela skon iom att nån pillat bort underdelen av flaskan. Såg ut som att jag fått nåt slags sekret över hela min fot. Fräscht! Sen vid kassan bad kassörskan om att få se leg när hon skulle slå in energidrycken. (Det är 15-års gräns och jag är 24!) Då kunde jag inte hålla mig utan fick värsta fnissattacken. 14, ser jag ut som 14!? Herregud! Jag längtar till den dagen jag kan ta det som en komplimang att jag ser ut att vara 10 år yngre, typ om 20 år eller nåt. Justja, jag glömde hårfärgen jag köpte också så nu måste jag gå tillbaks och se om den ligger kvar eller att kassörskan har lagt undan den. 

Jag längtar tills jag blir frisk, när kroppen fungerar ordentligt så att jag kan prata och höra normalt. Så jag kan tänka och fungera.

Ju hemskare desto bättre!

Bokomslagsbilder lånade från cdon.com.


Att jag är lite smått morbid är det nog ingen som missat, därför fick jag Hur kunde hon av Patrik i julklapp. (Då var mamma tvungen att berätta för alla att jag slängde mig över morgontidningen och lusläste dödsannonserna så fort jag hade lärt mig att läsa. Efter det berättade hon att jag brukar läsa förundersökningsprotokoll vid uppmärksammande eller extra intressanta fall. Stämningen blev lite sådär då.) "Du gillar ju hemska böcker och den här ska vara riktigt hemsk" sa han när jag fick den. Och ja, under de första 100 sidorna höll jag nästan på att spy av obehag. Vid kassan på Willys hittade jag 3096 dagar. Kommer ihåg hur chockad jag var när jag läste i tidningarna precis när Natascha rymt och allt uppdagades. Det är så stört att jag nästan blir lite rädd för att skaffa barn. Tänk om nån sjuk jävel skulle kidnappa den? Ne, mina framtida barn kommer att få gå i koppel!

Nej, men det är skönt på nåt sätt att läsa såna här böcker. Även om man har en skitdeppig period i livet kan man börja se att de flesta av ens problem bara är i-landsproblem jämför med hur man kunde ha haft det. En annan anledning är hur fantastiskt stark en människas kämparglöd kan vara! En människa kan ta sig igenom så jäkla mycket och få ett relativt normalt liv. Jag har själv fått höra av många att det är ett under att jag orkat ta mig igenom allt mitt och lever idag. Hur är det inte då för dessa människorna? Sen är det ju också fruktansvärt intressant att människans psyke kan vara/bli så stört som gärningsmännen. Jag har så svårt att förstå den ondskan och det är väl kanske därför jag intresserar mig lite extra. Ingen föds ond men vad är det som formar gärningsmännen, vad är triggern? Psykologi är ruskigt intressant!

Hundar, hundar, hundar!

Hector på landet i somras.

Fick höra en sån himla trist sak av mamma idag. Hennes killes bekanta har en foxterrier som var tvungen att avlivas för ett tag sen. I och med att Patrik har djurvårdsutbildning och stort intresse för djur, hundpsykologi etc har jag lärt mig en massa, så mamma berättade om problemen med hunden och frågade om det var rätt att avliva hunden. Självklart var det inte rätt! Om det jag fick höra stämmer så var problemet att ägarna flyttat och hunden tog sin chans att bli mer och mer dominant. Dessutom verkade den ganska osäker. Om ägarna bara fått rådet av veterinären att gå en kurs eller få hjälp av någon professionell hade de inte varit tvungna att ta bort en familjemedlem!

Jag utser inte mig själv som nån hundexpert, verkligen inte, men i och med att vi planerar att köpa en till hund har jag pluggat så himla mycket hundpsykologi. Allt från hur vargflockar fungerar till hur man tyder hundens kroppsspråk. Sätter lite hobbydiagnoser på hundarna i området och får se att det mesta stämmer. Det finns folk i området som köper brukshundar och tror att de ska fungera som sällskapshundar enbart. Hallå, är det ingen som pluggar på om hundrasen innan de köper en? Jag skulle gärna vilja ha en rottis, men den känns lite för stor och stark för mig just nu, har inte orken att motionera flera timmar om dagen och dessutom ge den en massa mental stimulans. Varför läser inte folk på om hunden de tänker skaffa? Det jag är ute efter är en hundras som är barnvänlig i och med att vi tänker skaffa barn i framtiden. Den ska tycka om att vara med överallt, lättskött päls, inte för skällig, orkar hänga med på långa skogspromenader eller joggingturer men som inte behöver eller vill ta flera timmars promenad när det regnar eller är svinkallt ute. Dessutom måste den passa bra med Hector, inte ha några typiska sjukdomsproblem och eventuellt tycka att det kan vara kul med agility eller lydnad. Därför har vi bestämt oss - en staffe får det bli! 

Så nu när jag fyllde år för några dagar sen fick jag ett presentkort där det stod att en av de planerade valparna som jag så gärna vill ha kan bli min! Enda "kruxet" är att många kennlar ser det som nåt negativt att man bor i förorten och är unga, rädda för att man skaffar hunden av helt fel anledning. Men jag tror att det kommer att gå bra så fort vi får träffas och de får se att vi vill ha en till familjemedlem, en till lillgris att älska och inte en "kamphund". Det vore så synd om vi inte skulle kunna köpa en valp från dom. Har letat efter den perfekta kenneln i evigheter men ingen har känts riktigt hundra förrän nu. Riktigt vackra, friska och mentalt stabila hundar som passar i familjer. Så i helgen ska vi bege oss till Svenska mässan för att kika på staffar, snacka med Svenska Staffordshire Bullterrier-klubben och förhoppningsvis kommer kenneln att vara där och ställa ut några av deras hundar. Spännande!


Nyår!





Åh va skönt det var att komma från stan över nyår! Istället för att hoppa i ett tight fodral och höga klackar fick det bli termobyxor och rejäla kängor! Skotträdd hund och raketer kändes inte som den bästa kombinationen så svärföräldrarna, hjärtat, lillgrisen och jag packade ner massa gott, varma kläder och värmemadrasser och for till landet istället. Kan vara bästa nyårsafton någonsin! Att bara chilla i soffan med massa gott, mysiga människor, lite alkohol för att hålla värmen och njuta av tystnaden.