Att jag är lite smått morbid är det nog ingen som missat, därför fick jag Hur kunde hon av Patrik i julklapp. (Då var mamma tvungen att berätta för alla att jag slängde mig över morgontidningen och lusläste dödsannonserna så fort jag hade lärt mig att läsa. Efter det berättade hon att jag brukar läsa förundersökningsprotokoll vid uppmärksammande eller extra intressanta fall. Stämningen blev lite sådär då.) "Du gillar ju hemska böcker och den här ska vara riktigt hemsk" sa han när jag fick den. Och ja, under de första 100 sidorna höll jag nästan på att spy av obehag. Vid kassan på Willys hittade jag 3096 dagar. Kommer ihåg hur chockad jag var när jag läste i tidningarna precis när Natascha rymt och allt uppdagades. Det är så stört att jag nästan blir lite rädd för att skaffa barn. Tänk om nån sjuk jävel skulle kidnappa den? Ne, mina framtida barn kommer att få gå i koppel!

Nej, men det är skönt på nåt sätt att läsa såna här böcker. Även om man har en skitdeppig period i livet kan man börja se att de flesta av ens problem bara är i-landsproblem jämför med hur man kunde ha haft det. En annan anledning är hur fantastiskt stark en människas kämparglöd kan vara! En människa kan ta sig igenom så jäkla mycket och få ett relativt normalt liv. Jag har själv fått höra av många att det är ett under att jag orkat ta mig igenom allt mitt och lever idag. Hur är det inte då för dessa människorna? Sen är det ju också fruktansvärt intressant att människans psyke kan vara/bli så stört som gärningsmännen. Jag har så svårt att förstå den ondskan och det är väl kanske därför jag intresserar mig lite extra. Ingen föds ond men vad är det som formar gärningsmännen, vad är triggern? Psykologi är ruskigt intressant!