För bara några månader sen tänkte jag att herregud vad skönt det är att jag är vuxen nu och att all högstadiedrama är över. Den senaste tiden har det visat sig att jag hade så himla fel. De som hade handikappad människosyn redan vid 13-års ålder verkar inte ha mognat ett skvatt. Fortfarande grupperingar, etiketter och hieraki. Jag blir illamående när jag tänker på det. Att vara så upptagen av sin egen skitviktighet.

Nu måste jag sluta ordbajsa här och sortera ännu fler bilder från helgens plåtning, den svåraste någonsin! Bilderna ovan är också från helgen och har egentligen ingenting med det här inlägget att göra. Men jag gillar dom, han är så söt min lille storebror!