Jag gör kvällens sjätte kopp té, drar för gardinerna och säger godnatt till Sigge. Det som egentligen inte måste göras men som jag ser som ett måste får vänta till en annan dag.

Det är som att jag har fått en ny syn på livet. Mycket är tack vare min fina pojkvän som påminner mig om att ta det lugnt. När jag går längs korridorerna på akuten och hjärtintensiven undrar jag inte om jag kommer att hamna där någon dag utan snarare när hjärtat lägger av. Det sägs att man kan dö av stress. Det påverkar hjärtat och man kolar vippen om nu inte hjärtat skulle vara starkt nog att slå några extra slag. Vi viftar bort det ungefär som texten på cigarettpaketen. Rökning dödar läser vi medan vi fipplar upp förpackningen för att tända ett bloss.

Imorgon har jag visning av lägenheten. Tanken var att pedantstäda, det vill säga att dammsuga, damma, torka golv, göra rent lister, tvätta (handdukar, gardiner och kökshanddukar), bädda rent, tvätta fönster etc. Visst hör det till att man snyggar till lite om man får besök men egentligen är nya hyresgästerna inte här för att inspektera min städning utan snarare för att se planlösning, tapetval och höra om området. Vad gör det om det är lite maskara på MIN handduk, vad spelar det för roll om sängkläderna inte luktar nytvättat? Jag tror knappast att dom ber om att få provligga min säng eller att ta en dusch. Så dum man är med alla måsten, den där oroskänslan som infinner sig i bröstet och hugger till. Måste måste måste måste. Den som får lägenheten får den i perfekt städat skick, för det måste jag se till enligt avtalet med hyresbolaget. Eller nej, det måste jag egentligen inte. Jag bör. Jag kan strunta i det och få en räkning från ett städbolag några veckor efter utflytt. Den måste jag inte betala, men bör om jag inte vill få KronKalle på mig.

Så jävla skönt det är när man börjar tänka så här! Det är inte många saker vi måste göra. Det finns saker vi bör eller vill göra. Måsten är påhitt skapade av oss. Vi måste inte jobba egentligen, vi kan alla gå på bidrag. Vill vi det? Föräldrar bör ta hand om sina barn, men om de inte vill så finns socialen.


Dags att borsta tänderna och hoppa i sängs. Inte för att jag måste upp till jobbet imorgon utan för att jag vill.