När allt är perfekt.
Nystädat hem, smutstvätten väller över korgen men äh, det tar vi imorgon. Beställer pizza bara för att man inte orkar 1. gå och handla mat 2. laga mat 3. diska. Mys i sängen, gosa med hunden, ta en till öl och slå sig ner i soffan fjäderlätt utan några bekymmer i huvudet.

Jag tog en veckas ledighet. Inte bara från fotojobb och annat jobb utan en veckas ledighet från livet. Från vardagen, stressen, storstaden, vardagsångesten och alla måsten. Åkte iväg till landet med sambon och hans familj. Firade midsommar, blev väldigt på lyset men det gjorde ingenting, badat i sjön, letat grodungar på gräsmattan, läst en massa, tagit en öl när jag känner för det oavsett tid på dygnet. Druckit vin, blivit pirrig i magen och hjärtat. Fått allergichock och bonnbränna, tagit en spontantripp till Ullared, lyssnat på sommarpratare, varit ensam med hunden i den stora stugan mitt ute i ingenstans där det även verkar spöka även om jag inte riktigt tror på sånt. Med andra ord har vi bara levt. Tagit det lugnt. Livet på landet gör en gott.

Nu: tillbaks i stan och om några veckor kommer mitt finaste hjärta och hennes hjärta till oss. Nästan som sommarbarn. Jag önskar mig fint väder, solvarma jordgubbar, fnitter, picknick i Slottsskogen, Universeum, en tur på havet och sjögräs som klibbar sig fast så där äckligt mellan tårna men man kan ändå inte låta bli att gilla det lite.