Inspelningen gick bra trots att jag var lite nervös och att chefen hade skrämt upp mig dagen innan. Efter ett tag kom jag in i jobbet och efter halva dagen flöt det på. Allra bäst är alla fina människor jag jobbar med. Kanske är det så att Göteborgare är generellt mycket trevligare än Köpingsfolk? Inte lika stroppiga och uppstoppade utan lite mer avslappnade. Inga småstadskomplex. I måndags var vi ut och käkade och avslutade eftermiddagen/kvällen med två kannor sangria. Var skönt att komma ut efter att ha legat hemma och mått piss av penicillinkuren. Dagen efter hade jag nästan kramp i mungiporna, fan va skönt det är att umgås med folk som har samma sjuka/äckliga humor som en själv. Önskar bara att jag inte vore så himla blyg när jag träffar nya människor. Jag vet att det släpper efter ett tag, men ändå.